djur tar ansträngning. Jag får ofta frustrerade Baxter -stopp för att sniffa var femte steg. Eller när han dawdles utanför huset där Dobermans bor, i hopp om att de kommer att spela. Jag medger att jag inte älskar att gå utanför i mörkret för dagens sista kissa.
Jag fick veta att Lindsays Ace & Beamer hade dött samma dag, och Barbaras Missy hade också dött. Under hela dagen hade jag diskuterat om jag skulle ta Baxter för en vandring nästa morgon med vår grupp.
Sedan man har barn tar vandringar lite mer ansträngningar.
Vi går på massor av promenader bara oss tre, men att träffa gruppen innebär att Ellies sov- och utfodringsschema måste justeras.
Första gången vi gick med igen i förpackningen var Ellie redan två månader gammal. Och den dagen handlade vandringen om mamma. Jag kände att jag behövde komma ut, men det verkade som om universum inte var överens med mig. Barnet sovande. Hennes bärare saknades. Väderprognosen sa regn. Allt stod inte upp, men jag fortsatte, och vi gick och vi vandrade, och jag kände mig så bra efter.
Det var värt ansträngningen.
Vår andra grupp vandring handlade om Baxter. Jag visste att han skulle älska att vara ute med sina vänner, och efter att ha hört nyheten om Missy, Ace och Beamer ville jag göra ansträngningen för min hund. Jag visste att Lindsay och Barbara ville ha en mycket mer stroke, en mycket mer promenad – allt jag fortfarande har med Bax. Och den här gången var universum – eller Missy, Beamer och Ace – på vår sida. Barnet vaknade vid bästa tid, hennes bärare var till hands, solen sken.
Naturligtvis krävde det fortfarande ansträngning. Jag var tvungen att mata barnet på parkeringsplatsen före vandringen, så att hon inte skulle få hungrig halvvägs. Jag bytte blöja i baksätet på bilen.
Men att höra Baxter tjut i hälsning när hans vandringskamrater anlände, när han såg honom stänk i vattnet och såg honom springa genom skogen gjorde ansträngningen värt.
Och när vi gick, tänkte jag på Lindsay, Barbara, Ace, Beamer och Missy, och hoppades att vi hedrade dem.
Husdjur tar ansträngning. Livet tar ansträngning. Det är värt det.
Julia Thomson är en bloggare hemma på 129 tunnland där hon skriver om sina äventyr för att bo och DIY renovering. Hon skriver regelbundet för den mutt.